Igår var första dagen vi fick oss en titt på ettorna. iförda student 2008-tröjor stod vi alla SP-treor uppradade framför de små när de skulle visa upp sina små tårtor för oss stora treor, men istället för att beundra de klämde vi i med: "VEM SKULLE VILJA GÅ I ÅRSKURS NUMMER TVÅ? ELLER FÖRSTA RING, DE FATTAR INGENTING! HUR LÄNGE HAR NI KVAR TILLS NI STUDENTEN TAR? VI HAR BARA TVÅ TERMINER KVAR"
vissa tycker att detta var lite tidigt att börja med. jag tycker att det är på tiden. hela det här året ska vara ett enda stort taggande mot den 7 juni! då det smäller högt här på Östanå. i alla fall skriks högt! ^^

idag blir det lite lekar/nollning för våra kära ettor.

och självklart är jag taggad till tänderna!

jaha, så var det dags att börja skolan igen. som trea. aningen häftigt. måste jag säga. dock blev det inte den storstilade entré som vi hade tänkt oss nu när emmelies bil är sönder. men men. cyklar är inte att förakta.

nu ska jag gör något åt mitt lilla nylle och sedan möda mig bort till emmelie och äta frukost. ^^

ännu en kväll med tjejerna. jag gillar det mycket. kvällarna bjuder alltid på många skratt. jag gillar skratta. jag hade en alldeles för lång paus utan den varan. det är inte bra för hälsan.

sommarlovet börjar nu lida mot sitt slut. en hel dag kvar, sen är det tillbaka till Östanå som gäller. för första gången på länge är jag riktigt nöjd med sommaren! Ja, vädret hade ju förstås kunnat få vara aningens bättre, men allt annat har varit perfekt näst intill. jag har fått se Säkert!, moneybrother, the ark. jag har fått se att jag faktiskt inte är alls så virrig så att jag inte skulle klara av att flyga till münchen själv. Jag har fått en rad med underbara sommarkvällar med mina flickor! vi är oslagbara! jag har bilat med min far genom norra europa. jag har varit på öland och blivit haffad av en vakt. jag och Lovisabejby har varit på oslagbara Way Out West! Bästa upplevelsen för året skulle jag nog våga påstå. och bästa sällskapet också förstås! Tack Lovisa för bästa helgen på mycket mycket länge!

min sista sommarlovsdag vet jag inte riktigt hur jag ska spendera. men antagligen promenad med Hedda på kvällen! allt för länge sen sist.

snart ska jag sova. så jag orkar med min morgonpromenad vid halv tio. för nu ska jag börja bli seriös hade jag tänkt. motion, nyttig mat och hela den baletten. jag hoppas jag lyckas.

Nu har vi kommit på vad vi ska ha för käck liten lek för ettorna och tvåorna på fredag. den är rolig, mycket rolig!

ska faktiskt bli kul att börja igen, har övat in alla studentsångar och så. är så grymt taggad inför det hela. kan dock inte riktigt ta in att jag tar studenten om tio månader. det är konstigt, men väldigt skönt.

skall även tillägga att bilden här ovanför sammanfattar ganska bra min sommar. jag har varit glad i massor!

Mitt förra inlägg om Way out west bestod till mestadel utav utropstecken. nu har jag lugnat ned mig några hekton och kan redogöra lite bättre för hela dagen.

Efter att ha lägntat efter dagen så dök den då äntligen upp. den 11 augusti 2007. solen hade bestämt sig för att för en gångs skulle lysa med sin närvaro, iaf över Göteborg. Efter att länge ha funderat över vilka kläder som faktiskt lämpar sig bäst för festivallivet åkte vi så till slottsskogen. Stora vita bokstäver som bildade: Way Out West välkomnade oss och vi började nu för första gången på riktigt förstå att det var idag vi skulle få se säkert!

Festivalen inleddes dock med Shout out louds på Flamingo. Helt okej, kunde dock bara en låt.
En timme senare kom Moneybrother! Genast lite mer intressant. De var bra, väldigt. Enda minuset var väl att vi fick stå med sommarens starkaste sol (vilket iofs inte säger så mycket) i ansiktet i cirka fyra timmar. men man ska ju inte klaga. det var underbart!
Därefter började det så smått närma sig Säkert! våra magar började så smått pirra och våra ögon blev mer och mer förväntansfulla ju längre klockan tickade iväg. Först var det dock Timo, och jag får väl säga att jag faktiskt hade förväntat mig att det skulle vara bättre. Iofs bidrog väl att alla blev som galna och jag och Lovisa höll på att drunkna i folkhavet mycket till detta, även Timos lilla porrkupp drog ju ned betyget ett snäpp. Efter att ha kippat efter andan i 45 minuter var det slut och jag och Lovisa flög fram mot scenen och lyckades knipa den sista lilla remsan längst längst fram! Lyckan var gjord redan där. Det var dock då den jobbigaste väntan tog sin början.
Tittade på klockan titt som tätt men visarna verkade aldrig vilja flytta på sig. Lite då och då kom Lovisa och Annika upp på scenen och förberedda inför konserteren. Lovisa och jag ville skrika någon komplimang. men vi vågade inte riktigt, det kändes för tyst runt omkring.
Efter vad som kändes som 5000 år så började dom äntligen med "Det här är vad dom säger". Och Oj vad jag skrek! trodde inte jag hade sådan lungkapacitet. Sen fortsatte dom att riva av alla låtarna, den ena bättre än den andra. "Allt som är ditt" var självklart bäst. tårarna kom nästan (då ska ni veta att jag mycket sällan gråter och ännu mer sällan till filmer eller låtar) Alltså den låten är så mitt i prick så att det är läskigt, väldigt väldigt bra. man får en spn styrka från den! verkligen.
"Och jag grät mig till sömns" kommer väl dock alltid vara favoriten. stämmer så bra in på mig själv. kan nog inte räkna på mina fingrar hur många gånger den låten har tröstat mig. Att alla inte upplever den här tiden som "The best time in life", för det är den inte.

Alldeles för fort tog det slut. jag och Lovisa stod kvar en liten stund och funderade på om det fanns något sätt att kunna ta sig backstage och bara få säga allt vi ville säga till främst Annika. vi kom sedan på att det nog antagligen inte fanns det. och jag ville helst inte mucka gräl med vakter efter mina erfarenheter på Öland för 3 veckor sedan ;) Så istället sprang vi ut i ösregnet till The ark ist och trängde oss in till mitten, och oj vilken stämning det var där! alla hoppade och sjöng allsång. det var kul. När även denna konsert slutade drog vi genomblöta runt på området och letade lite löst efter någon skymt av Säkert! Det gick inte som smort, så efter någon timme drog vi oss mot Flamingo igen där Kanye West skulle spela. Han var helt okej faktiskt, Hiphop brukar annars inte vara min melodi riktigt.
Här slutade tyvärr WOW, och jag kan knappt bärga mig till nästa år!

plus att jag vet inte vart jag tar vägen om Säkert! läggs på is. kan inte få nog. verkligen inte.

Jag säger bara: WAY OUT WEST!! Hur underbart var det inte? Alltså, jag visste inte vart jag skulle ta vägen när Säkert! började spela och jag och Lovisa stod längst fram! Det var minst sagt underbart!
Jag vill bara tillbaka hela tiden. Lovisa och jag försökte leta upp om inte hela Säkert! så iaf Annika och berätta hur jäkla bra hon är och för att inte tala om hennes låtar! sån sjuk stämning var det också!

men nu är jag hemma och längtar verkligen tillbaka! men men.
ikväll blir det picknick med tjejerna, det var längesen sist.

lägger snart upp bilder från WOW!